You are currently browsing the category archive for the ‘Religion’ category.

Jag har tidigare skrivit att jag följt URs serie ”Välkomna nästan allihopa”. Ett annat avsnitt jag nu sett är ”Den muslimska faran”.

Här tar de upp att många verkar vara rädda för muslimer idag. Men vad exakt har muslimer som fått komma hit till Sverige gjort svenskarna? Svenskar däremot har bränt ner moskéer och lagt döda grisar på Hisingen i Göteborg på platsen där en moské skulle byggas för att de tror det att det ska bli en plats för terrorister.

Muslimer och andra invandrare hotar den svenska kulturen, enligt sverigedemokraterna och många andra intervjuade på den sidan i debatten. Gång på gång påstår de att den svenska kulturen håller på att gå under och att detta skulle bero på invandringen.

Är det inte den amerikanska kultur-invasionen som hotar den svenska kulturen? Musik, tv, film, halloween, McDonald’s med mera.

Finns det egentligen någon kärna som vi kan tala om som ”den svenska kulturen”? Den har ju alltid förändrats, och det är majoriteten som bestämmer hur kulturen ska se ut. Någon liten minoritet muslimer kan inte förändra hela den svenska kulturen om inte majoriteten av medborgarna är av samma åsikt.

Annonser

Efter att nu ha läst Religionsvetenskap A vid Uppsala Universitet i tre månader har jag hamnat i sällskap där jag upptäckt att det är viktigt att definiera vad man tror på eller inte tror på och att sätta en stämpel på denna religion eller livsåskådning. Jag har undvikit att formulera mig och funderat över om jag skulle kunna kalla mig humanist, för det finns ju ett litet problem i att i Sverige kalla sig humanist, förbundet Humanisterna, något som jag inte riktigt kan identifiera mig med trots att jag sett mig själv som humanist till jag blev mer insatt i deras åsikter, och om just detta handlade SVT2s samhällsprogram om religion och livsåskådning Existens sjätte avsnitt den 19/11.

För er som missade detta minst sagt sevärda program kommer här en sammanfattning.

På bara några år har antalet medlemmar i förbundet humanisterna fyrdubblats och många menar att det är ledaren Christer Sturmarks förtjänst. Han har kastat sig in i debatter om religiösa friskolor och om skolavslutning i kyrkan och han är kritisk mot religiösa dogmer, men det finns medlemmar i humanisterna som är kritiska till en intolerant hållning  och att framföra intern kritik det går inte.

Vissa menar att Humanisterna har kidnappat begreppet humanism. 

Före detta medlemmen Rolf Hersson trodde att det var en sammanslutning av humanister som man vanligen definierar det men han tycker nu att det snarare är ett samfund för ateister, men då ateister som inte är lyhörda för en människas sökande efter mening och att man har en raljerande negativ ton mot människor som av en eller annan anledning vill känna gemenskap och tröst inom religioner, menar han. Humanisterna har enligt många andra avhoppare blivit det man kritiserar andra för, det vill säga fundamentalistiska.

Humaniora är ju inte naturvetenskap, förutom när det kommer till förbundet humanisterna och ordförande Christer Sturmark. Från att inte ha gjort särskilt mycket väsen av sig stormade nu förbundet humanisterna med Sturmark i spetsen i på debattarenan och argumenten var strikt rationella. Det enda som ger en fast grund i tillvaron är modern vetenskap där humaniora inte riktigt kvalar in. Nya humanisternas bas är naturvetenskapen. Siktet är inställt på allt som har med någon form av religion att göra. En humanist har blivit detsamma som ateist.

Rolf Hersson säger att han definierar sig absolut som humanist men vill inte längre bli förknippad med Humanisterna. Han anser att Sturmark har tagit begreppet som är positivt laddat för många och använder för ett samfund för ateister, men Rolf ser sig själv som agnostiker, inte ateist.

Han vet att det finns de som menar att det är en hårfin skillnad mellan agnostiker och ateist men det tycker inte Rolf. Han tycker att ateister, inom till exempel humanisterna, har en brist på lyhördhet för människors existentiella frågor.

Rolf har under många år jobbat med vetenskapsjournalism för Sveriges radio och ville skriva en debattartikel till humanisternas tidning och det gick för sig ända till det framkom vad artikeln handlade om. Han upplevde att humanisterna inte ville ha den debatt som han ville föra och då fick han nog och lämnade humanisterna.

Förbundet humanisterna fokuserar alldeles för ofta på fel saker, menar han. Om man har en grundläggande humanistisk inriktning och vill försvara människors rättigheter att ha sina olika åsikter tycker han att det vore mycket viktigare att demonstrera när det bränns moskéer eller när man på judiska församlingen i Stockholm måste ha vakter utanför istället för att som Humanisterna stå vid skattehuset i deklarationstider för att lämna ut lappar för att folk ska gå ur Svenska kyrkan.

Humanisterna har cirka 5000 medlemmar. Det är inte så mycket jämfört med hur många som antagligen egentligen stödjer principen om ett sekulärt samhälle, och det är heller inte mycket jämfört med Svenska kyrkan som har över 6 miljoner medlemmar. Sverige som brukar betraktas som världens mest sekulära nation.

Human-etiskt forbund i Norge har ca 75 000 medlemmar. Existens talar med ordföranden Åse Kleveland som berättar att de har medlemmar som är allt från ateister till ljumma stadskyrkomedlemmar. Många av medlemmarna tror, liksom hon själv, ändå på att människan har en andig dimension. Förbundet Humanisterna i Sverige är något betydligt mer snävt där man kommit överrens om en massa saker man är emot och riktar in sig så tydligt på religionskritik. Det verkar handla mindre om vad man är för.

Humanism har, för den intervjuade Birger Schlaug, ett bredare perspektiv och kan även innefatta troende. Exempelvis nämner han Al Gore och Nelson Mandela som han uppfattar som stora humanister och de är ju religiösa. Jag känner som Birger att jag är rädd att kalla mig humanist då jag inte alls vill få en stämpel på mig som en person som tycker att alla troende är mer eller mindre korkade, då jag inte tycker det. 

Han menar också att man inte behöver vara troende för att bli störd på Christer Sturmarks sätta att agera och uttala sig. Som icke-troende måste man enligt Birger vara så ödmjuk att man förstår att man tillhör bara en liten minoritet i världen och kan inte hävda att man har rätt och de andra har fel så som förbundet Humanisternas budskap blir.

Christer Sturmark skriver nu på en bok som heter Om humanism som inte kommit ut ännu men det vore ju kul att veta hur bra koll han egentligen har på humanism. Andra böcker som har har skrivit heter Vi har inte längre råd att bara använda halva hjärnan och Tro och vetande 2.0. Om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker. Fast när jag tänker efter vet jag inte om jag vill läsa en bok med så fåniga supervinklade titlar. Tro på ”konstiga saker” tycker jag inte alls är ett lämpligt sätt att formulera sig utan bara känns respektlöst, men ibland tycker man olika. Jag tycker humanism är något annat än han tycker. Han tycker tydligen att det är snyggt med långt hår och hästsvans på män. Det tycker inte jag, men för det tänker jag inte försöka övertyga honom om att göra sig av med det långa håret, inte tänker jag heller placera mig på någon plats han och andra långhåriga män kan tänkas besöka och dela ut saxar åt dem. Han får ha långt hår om det får honom att må bra. Folk får vara religiösa om det inte skadar dem själva eller någon annan. Vi får enas om att vi är oeniga.

Idag har jag skrivit tenta på Kristna kyrkor i världen. Det var dock mest fokus på Europa, inte världen. Tentan var ganska svår men jag skrev åtminstone något på varje fråga. Det var dessutom väldigt många och stora frågor så de flesta av oss behövde sitta alla de fyra timmarna och skriva konstant.

Nu är den fjärde delkursen i alla fall över. Den förra delkursen handlade om Nya och Gamla testamentet. Det har alltså varit ganska Kristendomsinriktat och det känns inte helt rättvist när jag läser med blivande präster. De har har ett ganska stort försprång i Religionsvetenskap A vid Uppsala Universtitet. Speciellt på tentan i delkurs tre. När jag tentapluggade till den tentan kände jag mig ganska lugn ändå. Jag hade läst alla litteratur i tid för en gångs skull och dessutom hade vi fått något fantastiskt som vi inte fått inför de tidigare tentorna, nämligen en läsanvisning där det stod att vi endast behövde läsa kurslitteraturen översiktligt och förstå i stora drag vad böckerna handlade om. När det kom sedan blev dags för tenta och det kom frågor på vad de olika böckerna och evangelierna i bibeln handlar så har tydligen föreläsarna plötsligt ångrat sig och det visar sig att jag egentligen borde ha läst bibeln ordentligt minst en gång. De blivande prästerna blev glada och ville inte klaga. Jag skrev en bitter  kursutvärdering och sa vad jag minsann tyckte. Jag lyckades ganska precis klara tentan i delkurs tre i alla fall. Ingen omtenta än så länge.

Nu har vi kommit till den femte och sista delkursen som heter Livsåskådning, etik och religiös pluralism och blir det här hälften så roligt som det låter blir det här den mest intressanta delkursen i Religionsvetenskap A. Föreläsningarna har namn som Rätt och fel i etiken: konsekvenser, plikter och principer, Dygdetik och feministisk etik, Vad är sanning?, Sanning, mångfald och vetenskap, Tro och mångfald, Filosofiska livsåskådningar, Agrumentationsanalys, Konsten att skriva en debattartikel och Tro och vetande. Jag ser för första gången på länge verkligen fram emot föreläsningar, seminarier och diskussioner som jag tror kan bli riktigt intressanta.