Projekt Pojke

Projekt Pojke syftar till att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller hos unga män och pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet.

Det låter som en mycket bra idé av Carin Götblad. Under tiden tv-programmet Inlåst gick på TV4 tänkte jag att ”Fler unga killar i samma situation borde få samma hjälp.” Och nu finns det här förslaget. När det behövs ska också andra kunna kopplas till dessa insatsgrupper, till exempel missbruksvården, psykiatrin eller Kriminalvården. Skola, polis och socialtjänst är nyckelaktörerna som kan samverka friare.

Angående kritiken mot Inlåst vill jag förresten säga att jag inte vet om jag håller med riktigt. Att de använde sig av skrämseltaktik är inte hela sanningen. De som följde programmet märkte att vad det gick ut på och vad som hade störst inverkan på pojkarna var samtalen med psykologen (eller var mannen psykolog?) och samtalen med före detta kriminella som lärt sig av sina misstag som försökte övertyga killarna om vilken väg de ska välja.

Det är, som Projekt Pojke beskriver det, problem som grundar sig i sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller som måste lösas från grunden.

Uppmärksamhetstest

Dagens föreläsning tog upp uppmärksamhetstest, något som vi fick lära oss lite om redan i första delkursen. Intressant!

Top-down processing

Dagens föreläsning handlade bland annat om top-down. Top-down processing (Top-down bearbetning – schemadrivna processer) Perceptuell bearbetning där befintlig kunskap, koncept, idéer, eller förväntningar tillämpas för att förstå inkommande stimulans.

Vad är det första du ser? En råtta eller en man?

Styles of parenting

Sitter hemma och pluggar idag istället för att gå på föreläsning faktiskt. Bland annat för att min mage hade kunnat må bättre men också för att jag måste läsa.

Jag som har tyckt att vårt schema har varit så bra för att de planerar in läsningen åt oss i schemat så att man kan följa det så man hinner läsa det man ska i takt med föreläsningarna. Men nu har de missat att lägga in tre kapitel i schemat såg jag. Så jag fick lite panik och tog en läsdag för att hinna läsa ikapp.

Känner mig dessutom faktiskt rätt säker på den ena delen av nästa tenta då den kommer likna den som jag hade senast och omfattar den andra halvan av Passer & Smith. Statistik och metod-föreläsningarna törs jag dock inte missa då det inte alls är min starka sida.

Nu sitter jag och läser lite i Passer & Smith alltså. Sidan som är uppslagen för tillfället handlar om de fyra typerna av föräldraskap:

Authoritarian parents (Auktoritära föräldrar) Vårdnadshavare som utövar kontroll över deras barn i ett kallt, oansvarigt, eller avvisande förhållande.

Authoritative parents (Auktoritativa föräldrar) Vårdnadshavare som är kontrollerande men varma; de etablerar och upprätthåller klara regler i en omsorgsfull och stödjande atmosfär.

Indulgent parents (Eftergivna föräldrar) Vårdgivare som har varma och omtänksamma relationer med sina barn men inte ger mycket vägledning och disciplin.

Neglectful parents (Försummande föräldrar) Vårdnadshavare som tillhandahåller varken värme, regler eller riktlinjer.

Viktigt att komma ihåg att skilja på auktoritära och auktoritativa föräldrar. Annars kan det bli väldigt fel.

Då vet ni det. Tillbaka till plugget!

Den ”svenska” kulturen

Jag har tidigare skrivit att jag följt URs serie ”Välkomna nästan allihopa”. Ett annat avsnitt jag nu sett är ”Den muslimska faran”.

Här tar de upp att många verkar vara rädda för muslimer idag. Men vad exakt har muslimer som fått komma hit till Sverige gjort svenskarna? Svenskar däremot har bränt ner moskéer och lagt döda grisar på Hisingen i Göteborg på platsen där en moské skulle byggas för att de tror det att det ska bli en plats för terrorister.

Muslimer och andra invandrare hotar den svenska kulturen, enligt sverigedemokraterna och många andra intervjuade på den sidan i debatten. Gång på gång påstår de att den svenska kulturen håller på att gå under och att detta skulle bero på invandringen.

Är det inte den amerikanska kultur-invasionen som hotar den svenska kulturen? Musik, tv, film, halloween, McDonald’s med mera.

Finns det egentligen någon kärna som vi kan tala om som ”den svenska kulturen”? Den har ju alltid förändrats, och det är majoriteten som bestämmer hur kulturen ska se ut. Någon liten minoritet muslimer kan inte förändra hela den svenska kulturen om inte majoriteten av medborgarna är av samma åsikt.

När förlät vi Bert Karlsson?

Jag har följt URs serie Välkomna nästan allihopa. Speciellt det första avsnittet, När förlät vi Bert Karlsson?, var tänkvärt.

De flesta har nog glömt att Bert Karlsson har varit ledare för ett främlingsfientligt parti. Populistiskt parti. Ny demokrati. 1991 startades partiet. Flyktingstopp och färre lapplisor var vallöftena. De kom in i riksdagen i början på 90-talet. De ville bland annat att flyktingar som kom hit skulle skickas tillbaka och att invandrare skulle få lån istället för bidrag.

Bert har lyckats slänga ur sig citat så som ”Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter hivsmittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar.”

Ny demokrati anklagas för att ha inspirerat ”lasermannen” till att skjuta ihjäl flyktingar. 1994 hoppade Bert av Ny demokrati.

När Bert satt i ”Robins” för inte allt för länge sedan sa han att han ångrar en del han sagt, men inte så mycket. Man kan ju hoppas att en del citat från början av 90-talet innefattas i hans ånger.

I intervjun som Musse Hasselvall håller med Bert för att se om han har rasistiska åsikter än idag börjar Bert referera till statistik som han egentligen inte verkar har full koll på där han säger att invandrare i alla fall är överrepresenterade på vissa brott och att ”De som missköter sig ska inte vara kvar i Sverige”. Man ska alltså göra sig av med problemen genom att skicka iväg brottslingar till andra länder. Men bara göra så med flyktingar. Inte svenska brottslingar.

Musse tar också upp att Bert 1993 slängde ur sig i tv4 – nyheterna att många finska familjer har kommit till Sverige av egentligen ett enda skäl: att få högre bidrag i Sverige och utnyttja systemet.

Bert förstår inte heller varför man inte kan dra neger-fräckisar och säger att ”Förtryck, det finns väl inte idag”. Men säger ändå sedan att ”Den rasism du pratar om den är åt båda håll”.

Jag tänker lite som Musse sa: Kan det vara så att Bert är världens mest felciterade man eller kan det vara så att han är så mysig i tv att han inte behöver stå till svars för någonting?

Den påverkbara människan

Jag såg URs program Det sociala djuret, avsnittet hette Den påverkbara människan och var mycket intressant.

Vi ändrar beteende eller åsikter av ett verkligt eller föreställt grupptryck. Det kallas konformitet. Vi blir påverkade och förhåller oss till hur andra agerar och tänker.

Experiment i avsnittet:

En grupp personer ska bestämma vilken av tre linjer som stämmer bäst överrens med referenslinjen. Det är ganska tydligt att svaret är nummer två men det är uppgjort att person efter person ska uppge samma felaktiga svar, nummer tre. När det blir den sjätte, riktiga, försökspersonens tur har alla de andra (falska försökspersonerna) i gruppen gett samma felaktiga svar, och då svarar han som de andra, fel, nummer tre.

Nära en tredjedel av försökspersonerna rättar sig efter majoritetens beslut. Och 74 procent gav efter för det sociala trycket vid minst ett tillfälle.

Hemlös

Jag har följt URs tv-serie Hemlös och vill rekommendera den. Den innehåller många intressanta och sorgliga avsnitt . Anvnitten har namn som exempelvis Barn utan hem, Anhöriga, Mammor i hemlöshet, Utsatta kvinnor, Plats för alla? och Politik.

Jag hade tänkt berätta lite om de två sistnämnda avsnitten.

Tak-över-huvudet-garantin ska se till att man slipper sova på gatan . I Stockholm infördes garantin för 10 år sedan.

Man gör en intervju med Ulf Kristersson, socialborgarråd (m) i Stockholm. Han berättar att det innebär att det ska finnas akutboende och att ingen som vill ha tak överhuvudet ska kunna nekas det och det ska finnas plats.

Garantin innebär oftast plats på ett härbärge. Ändå föredrar många hemlösa att stanna på gatorna än att söka sig till härbärgena. På härberget är det kontroller, misstänksamhet och risken är stor för att bli bestulen. Där har man tider att passa. Man måste vara där innan klockan sju på kvällen” och checka in för att få en plats.

Ulf Kristersson har inte alls koll på detta utan tror att man kan checka in klockan sju och sedan gå för att komma tillbaka senare, men så är inte fallet. Man måste även gå därifrån senast halv tio dagen därpå.

Det finns rättsfall där personer nekats plats på härbärge för att de vägrat ge urinprov, men detta försöker Ulf Kristersson bestämt förneka.

I intervjun tas frågan upp om utförsäljningen av allmännyttan har fått några konsekvenser för hemlösas möjligheter att få en bostad.

Ulf säger att det inte inneburit några konsekvenser och att det inte har pågått någon försäljning av allmännyttan. Det har pågått en omvandling av en del allmännyttiga fastigheter till bostadsrätter, menar han. Han säger att i de omvandlade lägenheterna bor det redan människor och att det därför inte är en lägenhet mindre till någon hemlös. Så, enligt Ulf påvekrar inte den krympande allmännyttan hemlösas möjligheter att komma in på bostadsmarknaden.

(Jag förstår inte alls hans resonemang.)

Om man då inte får tag på en hyreslägenhet i Stockholm finns alternativet att köpa bostadsrätt. Om man har pengar…

Ett annat sätt att skaffa bostad är genom kontakter, så som socialborgarrådet Ulf Kristersson gjorde. För ett par år sedan fixade han en stor hyreslägenhet åt sig och sin familj. En lägenhet som ägs av Ersta diakoni och skulle användas för svårt sjuka hemlösa och utsatta kvinnor. När ämnet tas upp i intervjun stormar Ulf Kristersson ut därifrån.

Problemet för hemlösa är egentligen att man inte har anpassat systemet efter människorna utan att man försöker anpassa människor efter systemet.

I slutet av 80-talet påbörjades psykiatrireformen och en massa sjukhus stängdes och folk skickades ut, men gruppboenden byggdes inte ut i den skalan som behövdes. En del tog livet av sig när de inte klarade situationen och en del som inte klarade av eget boende hamnade på gatan.

En del som får bostad när de slussas ut från mentalsjukhusen vräkas senare, de har blivit servade och kan inte de mest grundläggande sakerna i hur man sköter sitt boende, vilket leder till att de vräks när de inte klarar detta. En del av de som vräks försvinner och driver omkring och har ingen koppling till det etablerade samhället.

Personlighetstest. Personlighetstyp och passande karriär

Jag gjorde ett personlighetstest på http://se.41q.com/

Din personlighetstyp: Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig: Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

Mycket stämmer nog rätt så bra och en del lite mindre bra. De kallar mig utåtriktad trots att jag ligger någonstans i mitten på skalan på bilden. Sedan undrar jag också hur de egentligen kommer fram till att min personlighetstyp skulle vara populära personer. Vad gäller karriären däremot så har jag ju tidigare läst ett halvår till lärare, läser nu religion men har som dröm att läsa socionomprogrammet i framtiden, och yrken inom alla dessa områden ska alltså passa min personlighet så det låter bra att jag enligt testet verkar vara på rätt spår i mitt yrkesval.

Kan en humanist vara extremt religionskritisk?

Efter att nu ha läst Religionsvetenskap A vid Uppsala Universitet i tre månader har jag hamnat i sällskap där jag upptäckt att det är viktigt att definiera vad man tror på eller inte tror på och att sätta en stämpel på denna religion eller livsåskådning. Jag har undvikit att formulera mig och funderat över om jag skulle kunna kalla mig humanist, för det finns ju ett litet problem i att i Sverige kalla sig humanist, förbundet Humanisterna, något som jag inte riktigt kan identifiera mig med trots att jag sett mig själv som humanist till jag blev mer insatt i deras åsikter, och om just detta handlade SVT2s samhällsprogram om religion och livsåskådning Existens sjätte avsnitt den 19/11.

För er som missade detta minst sagt sevärda program kommer här en sammanfattning.

På bara några år har antalet medlemmar i förbundet humanisterna fyrdubblats och många menar att det är ledaren Christer Sturmarks förtjänst. Han har kastat sig in i debatter om religiösa friskolor och om skolavslutning i kyrkan och han är kritisk mot religiösa dogmer, men det finns medlemmar i humanisterna som är kritiska till en intolerant hållning  och att framföra intern kritik det går inte.

Vissa menar att Humanisterna har kidnappat begreppet humanism. 

Före detta medlemmen Rolf Hersson trodde att det var en sammanslutning av humanister som man vanligen definierar det men han tycker nu att det snarare är ett samfund för ateister, men då ateister som inte är lyhörda för en människas sökande efter mening och att man har en raljerande negativ ton mot människor som av en eller annan anledning vill känna gemenskap och tröst inom religioner, menar han. Humanisterna har enligt många andra avhoppare blivit det man kritiserar andra för, det vill säga fundamentalistiska.

Humaniora är ju inte naturvetenskap, förutom när det kommer till förbundet humanisterna och ordförande Christer Sturmark. Från att inte ha gjort särskilt mycket väsen av sig stormade nu förbundet humanisterna med Sturmark i spetsen i på debattarenan och argumenten var strikt rationella. Det enda som ger en fast grund i tillvaron är modern vetenskap där humaniora inte riktigt kvalar in. Nya humanisternas bas är naturvetenskapen. Siktet är inställt på allt som har med någon form av religion att göra. En humanist har blivit detsamma som ateist.

Rolf Hersson säger att han definierar sig absolut som humanist men vill inte längre bli förknippad med Humanisterna. Han anser att Sturmark har tagit begreppet som är positivt laddat för många och använder för ett samfund för ateister, men Rolf ser sig själv som agnostiker, inte ateist.

Han vet att det finns de som menar att det är en hårfin skillnad mellan agnostiker och ateist men det tycker inte Rolf. Han tycker att ateister, inom till exempel humanisterna, har en brist på lyhördhet för människors existentiella frågor.

Rolf har under många år jobbat med vetenskapsjournalism för Sveriges radio och ville skriva en debattartikel till humanisternas tidning och det gick för sig ända till det framkom vad artikeln handlade om. Han upplevde att humanisterna inte ville ha den debatt som han ville föra och då fick han nog och lämnade humanisterna.

Förbundet humanisterna fokuserar alldeles för ofta på fel saker, menar han. Om man har en grundläggande humanistisk inriktning och vill försvara människors rättigheter att ha sina olika åsikter tycker han att det vore mycket viktigare att demonstrera när det bränns moskéer eller när man på judiska församlingen i Stockholm måste ha vakter utanför istället för att som Humanisterna stå vid skattehuset i deklarationstider för att lämna ut lappar för att folk ska gå ur Svenska kyrkan.

Humanisterna har cirka 5000 medlemmar. Det är inte så mycket jämfört med hur många som antagligen egentligen stödjer principen om ett sekulärt samhälle, och det är heller inte mycket jämfört med Svenska kyrkan som har över 6 miljoner medlemmar. Sverige som brukar betraktas som världens mest sekulära nation.

Human-etiskt forbund i Norge har ca 75 000 medlemmar. Existens talar med ordföranden Åse Kleveland som berättar att de har medlemmar som är allt från ateister till ljumma stadskyrkomedlemmar. Många av medlemmarna tror, liksom hon själv, ändå på att människan har en andig dimension. Förbundet Humanisterna i Sverige är något betydligt mer snävt där man kommit överrens om en massa saker man är emot och riktar in sig så tydligt på religionskritik. Det verkar handla mindre om vad man är för.

Humanism har, för den intervjuade Birger Schlaug, ett bredare perspektiv och kan även innefatta troende. Exempelvis nämner han Al Gore och Nelson Mandela som han uppfattar som stora humanister och de är ju religiösa. Jag känner som Birger att jag är rädd att kalla mig humanist då jag inte alls vill få en stämpel på mig som en person som tycker att alla troende är mer eller mindre korkade, då jag inte tycker det. 

Han menar också att man inte behöver vara troende för att bli störd på Christer Sturmarks sätta att agera och uttala sig. Som icke-troende måste man enligt Birger vara så ödmjuk att man förstår att man tillhör bara en liten minoritet i världen och kan inte hävda att man har rätt och de andra har fel så som förbundet Humanisternas budskap blir.

Christer Sturmark skriver nu på en bok som heter Om humanism som inte kommit ut ännu men det vore ju kul att veta hur bra koll han egentligen har på humanism. Andra böcker som har har skrivit heter Vi har inte längre råd att bara använda halva hjärnan och Tro och vetande 2.0. Om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker. Fast när jag tänker efter vet jag inte om jag vill läsa en bok med så fåniga supervinklade titlar. Tro på ”konstiga saker” tycker jag inte alls är ett lämpligt sätt att formulera sig utan bara känns respektlöst, men ibland tycker man olika. Jag tycker humanism är något annat än han tycker. Han tycker tydligen att det är snyggt med långt hår och hästsvans på män. Det tycker inte jag, men för det tänker jag inte försöka övertyga honom om att göra sig av med det långa håret, inte tänker jag heller placera mig på någon plats han och andra långhåriga män kan tänkas besöka och dela ut saxar åt dem. Han får ha långt hår om det får honom att må bra. Folk får vara religiösa om det inte skadar dem själva eller någon annan. Vi får enas om att vi är oeniga.